En nationell fråga av betydelse

Jan Wisén har varit brandchef för Storstockholms brandförsvar sedan 2009. Dessförinnan var han brandchef i Södra Roslagen och i Stockholms brandförsvar. Han anser att jämställdhets- och mångfaldsfrågan är oerhört viktig och att det för brandförsvaret är ett angeläget ärende att arbeta vidare med.

Jan Wisén har själv arbeta som brandman i åtta år och har egen erfarenhet av att arbeta tillsammans med kvinnor – vilka endast var anställda på deltid. Han hade många olika befattningar innan han slutligen blev chef över brandförsvaret i Södra Roslagen 1998. Han är aktiv och delaktig i arbetet om jämställdhet, inte bara för kvinnor utan även för människor med annan etnisk bakgrund och sexuell läggning. Han anser att det är viktigt att chefen prioriterar frågan för att en förändring ska kunna ske, ”inget löser sig av sig själv”.

Enligt Jan Wisén handlar det om att försöka ändra människors värderingar och fördomar, man vill skapa en gemensam värdegrund. Räddningstjänsten har framförallt satsat på utbildning, bland annat fick alla 100st arbetsledare och chefer inom Storstockholms brandförsvar en tredagarsutbildning i jämställdhet och mångfald förra året. För att marknadsföra yrket har Storstockholms brandförsvar varit med på Pride-festivalen i tre år och Ung 08. All personal har dessutom fått en utbildning i Projekt Mervärt. Man vill skapa en större förståelse i organisationen om varför det är viktigt med jämställdhet och mångfald.

Många menar att det är komplicerat och svårt att få in fler kvinnor inom yrket då det är ett arbete som är anpassat för män. Jan Wisén anser dock att detta bara är bortförklaringar. Argument som att brandstationer inte är anpassade eller att yrket är för fysiskt krävande för kvinnor håller inte. ”Detta är problem som är lätta att lösa. Vi vill satsa på en successiv förändring”.

Målet är att personalen ska få en bredare syn på varför det är viktigt med jämställdhet och mångfald. Därmed ska man få fler kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund och sexuell läggning att söka sig till yrket.

Enligt Jan Wisén har det funnits förutfattade meningar och rykten om att Storstockholms brandförsvar inte vill anställa kvinnor. ”Dessa rykten kan vara en anledning till att det i dagsläget inte finns några kvinnor inom personalen”. Det är dock ett rykte man kämpar för att bli av med.

Inom Polisen har man kommit mycket längre i jämställdhetsarbetet. Detta beror mycket på kultur. Att vara brandman är lite av ett ”machoyrke” och därför har inte många kvinnor sökt sig till arbetet. Jämställdhetsarbetet inom Polisen började redan på 1950-talet och det är anledningen till att de har kommit längre i utvecklingen. Dessutom har värnplikt varit ett krav för att bli brandman och därmed kom brandförsvaret efter i jämställdhetsfrågan jämfört med Polisen.

Brandmannayrket har alltid givit en hjältestatus åt svenska, vita män och med jämställdhets- och mångfaldsarbetet är detta en inställning som håller på att luckras upp. Nu börjar man även acceptera människor med annan bakgrund, inom yrket, och detta tack vare marknadsföringen av verksamheten och som Jan Wisén uttrycker sig; ”det har numera blivit en nationell fråga av betydelse”.

Ida Norin